Vad arbetstid gör med deltagandet
Den grupp som en friskvårdssatsning egentligen är till för, alltså de som inte redan tränar, är också den grupp som har svårast att lägga en timme till på kvällen. Ofta beror det på hämtning, pendling eller en andra arbetsplats i hemmet.
Läggs passet på arbetstid försvinner den konkurrensen. Det är också en tydlig signal från ledningen: det här är något vi menar allvar med, inte något vi hoppas att ni gör på egen tid.
Kostnaden är mindre än den ser ut
En timme i veckan för tjugo personer är tjugo arbetstimmar. Räknat på ett år blir det en påtaglig summa, och det är den siffran som brukar stoppa förslaget i ledningsgruppen.
Mot den ska ställas två saker. Det första är att timmen inte försvinner: den som tränat mitt på dagen arbetar sällan en timme sämre resten av dagen. Det andra är att alternativet också kostar. En satsning på kvällstid med hälften så många deltagare kostar detsamma i coachtimmar men ger halva effekten.
Rättvisan mot dem som inte deltar
Den invändning som är svårast att avfärda är den från medarbetaren som inte kan eller vill träna, och som ser andra gå ifrån en timme i veckan. Den ska tas på allvar, och den bästa lösningen är sällan att argumentera mot den.
Två grepp brukar räcka. Det första är bredd: Total Body Workout, yoga, stationsfys och löpning på fyra nivåer gör att gruppen som inte kan vara med blir liten, och den som väljer bort det gör ett aktivt val. Det andra är att kalla timmen vad den är, alltså en friskvårdstimme som gäller alla, oavsett vad de gör med den.
Medelvägen de flesta väljer
Passet börjar en stund innan arbetsdagen är slut och fortsätter in på egen tid. Arbetsgivaren bidrar med en del av timmen, deltagaren med en del, och ingen behöver ta ställning till om det räknas som arbete.
Det tar också bort det mesta av rättvisediskussionen, eftersom bidraget blir litet nog att inte upplevas som en förmån bara några får.