Vad som händer med en enda grupp
En arbetsplats som startar med en gemensam grupp gör ett val den kanske inte märker att den gör. Antingen läggs nivån efter de vana, och då slutar de ovana komma efter tre veckor. Eller så läggs den efter de ovana, och då slutar de vana komma efter fem.
Båda utfallen ser likadana ut i statistiken: närvaron sjunker, och slutsatsen blir att intresset inte fanns. Det som saknades var inte intresse utan en nivå att gå till.
Uppdelningen som fungerar
Urban Tribes har fyra löpnivåer, och de är framtagna efter de vanligaste grupperingarna i motionärsvärlden snarare än efter tider. En arbetsplats behöver sällan alla fyra: två väl valda täcker ofta det mesta, och den som inte vill springa alls får plats i Total Body Workout.
Det vanligaste greppet är att lägga en bred nivå bredvid en vassare. Total Body Workout rymmer den som helst inte springer alls, eftersom kroppsstyrka blandas med konditionsintervaller på liten yta. Run Happy rymmer den som redan gillar att springa, och passen där är särskilt byggda för att hantera olika erfarenhet och snabbhet i samma grupp. De två är också de populäraste bland företag, vilket inte är en slump.
Behövs ett tredje spår är det oftast Start to Run för den som ska börja från noll, eller yoga för den som inte vill springa alls men gärna gör något.
Därför känns det ändå som en grupp
Poängen med företagsträning är inte kilometrarna, det är gemenskapen. Den överlever uppdelningen så länge tre saker gäller: grupperna startar samtidigt, de startar från samma plats, och de är tillbaka samtidigt.
Då blir samlingen före och efter passet den gemensamma delen, och det är där samtalen sker. Ingen behöver springa i någon annans tempo för att ingå.
Dela upp utan att peka ut någon
Låt folk välja själva, och beskriv grupperna efter vad de gör i stället för efter hur snabba de är. Skillnaden mellan att skriva "nybörjargrupp" och att skriva "för alla som vill komma igång att jogga" är hela skillnaden i hur många som anmäler sig.
Räkna med att några hamnar fel första gången. Nivåerna är en trappa, inte fack, och det normala är att någon flyttar upp när distansen sitter. Coachen ser oftast det före deltagaren själv gör det.